Idag var vi lediga från måsten och tider och har njutit i fulla drag allihop känns det som. Så himla skönt och vakna av sig själv. Fast idag vaknade jag av att Nemo ylade farväl av husse kl 06:) Vi somnade snabbt om kan jag säga. Nemo är fenomenal på att sova hela natten:) Skänt:)

Blidde en premiärtur med bilen och burar för killarna. Laban och Nemo fick vara längst bak i skuffen i en gallerhistoria. Nemo protesterade första minutrarna men tystnade sen. Alfons fick vara i en transportbur i baksätet. Lugnast så hehe. Han vill ha space den:)

Kosan styrde vi mot Madde och hennes valpar Ricky och Maja. Och så deras mamma Bella och mormor Mimmi såklart. Och så kissen som jag just nu inte kommer ihåg namnet på (sorry Madde;)).

Det gick superbra! Nemo lekte jättefint med valparna och vice versa:) Nemo och Ricky hade nog roligast:)

Tog ett par bilder på skönheterna.

Kanske ska börja med att berätta att vi nu har en 3:e hund igen:)

Det är en liten röd/svart kille från Mållgans uppfödare (Tinniwinnies kennel). De har samma mamma men inte samma pappa.

Han heter Nemo, ett namn jag kom på hux flux innan jag ens hade träffat honom. Fint namn känner vi. Han är född 11/2, en vecka för tidigt dessutom så han är mini:)

Vi var och tittade på Nemo med familj första gången för ca två veckor sedan och blev helfästa i honom. En stor glädjekälla är han redan kan jag säga. Bara tanken på honom innan vi ens fick honom gjorde gott kan jag säga.

Vi har såklart inte glömt vår älskade Mållgan, kommer inte göra heller men livet går vidare hur som. Han kommer alltid vara saknad och det känns  tomt efter honom ändå trots att vi har flera hundar. Han var så speciell och älsklig och hade sån positiv effekt på alla som mötte honom. Tvåbent som fyrbent:)

Vi åkte till Jönköping i fredags (13/5) och stannade kvar över natten. Det är så roligt att hälsa på Elisabeth och Christian och alla deras härliga hundar. Jag kan lätt fastna på golvet med alla sötnosar:)

Fick även träffa tre veckor gamla valpisar. Har alrig sett så unga valpar. Häftigt var det:)

Första gången vi hälsade på Nemo fick vi äran att sova med honom, vilket gick jättebra. Den här gången hade vi inte hjärta till det:)

Men jag stal med mig honom upp på morgonkvisten och det gick jättebra.

Hemresan gick fenomenalt bra, han är en cool liten kille. Inte ett pip kläckte han ur sig. Eller joo nu ljög jag, han pep lite när vi stannade för att M skulle in på ett ställe, då pep han till kort två ggr men sen var han tyst. Satt i mitt knä och tittade ut så snällt.

Strax utanför Huskvarna stannade vi för och käka. Vi satt ute så killarna kunde strosa runt i solen och mysa lite. De fick också lite och äta och dricka.

Har en ny dator så allt är inte installerat än så jag kompletterar inlägget längre fram med foton;)

Första natten gick superbra, vi lade oss ca 23 och Nemo sov till 05 när jag själv gick upp en snabbis. Nemo vaknade så jag satte ner honom på golvet och då kom det en skvätt. Sen somnade vi om och gick upp vid 09 ca!!! Bra va:)

Tänk att ngt så oskyldigt kan sluta så tragiskt?

I onsdags kväll fick vår lille spårare Mållgan doft och syn på rådjur och sprang efter. Det här var på kvällen och vi var ute på sista rundan innan natten, klockan var ca 21,30.

Mållgan for som sagt iväg, det hördes bra kan jag säga. Jag kan höra vart han är t o m. Jag och de andra två följer ljudet, det är kolsvart i skogen där vi går. Jag ropar och visslar. Mållgan hörs en en stund men rätt så snart blir det bara dödstyst. Fan, fan, fan tänkte jag. Vi går runt och ropar efter Mållgan, visslar om vartannat för att han ska höra vart vi är iaf.

Ingen Mållgan. Bestämmer mig för att gå hem och ta på mig varmare kläder och lämna Alfons. Då möter vi Micke som hade fått onda föraningar om att ngt hänt......

Vi letar i flera timmar utan resultat, inte ett endaste litet gnäll ens. Till slut ger vi upp för stunden och går ledsna hemåt. Kändes så hemskt och gå hem utan Mållgan.

Ringde polisen och efterlyste vår skatt.

Vi sov ingenting den natten kan jag säga, men vi grät och oroade oss massor. Sprang ut på balkongen och tittade om Mållgan syntes. Portdörren lämnade vi öppen ifall, ifall han skulle komma hem.

Upp igen vid 05 och ut och leta.....trots att det var dödstyst hördes ingenting.........

Detta fortsätter vi med hela dagen, kvällen, natten.

Igår för att göra en hemsk historia kort hittade vi Mållgan.

Maria erbjöd sig att hjälpa till att leta. Hennes lilla Jade (dp) löper och vi tänkte att det kunde locka fram M. Dessutom är Jade en riktig fena på att spåra.

Vi hade lagt ut en filt vid platsen där M försvann som jag lade torkad blodpudding på åt Jade, för att hon skulle få in dofterna av killarna i nosen:).

Vi börjar leta.....vänder och går tillbaka till dit vi började men svänger av lite inåt mot skogen och bort ifrån stigen.

Jade springer före........hittar Mållgan liggande där i mossan!!!! Dööööd! Faaaasa kan jag säga. Då öppnades kranen kan jag säga. Han såg helt ok ut, inte en skråma på sin lilla kropp. Lite slem här och där - har funderat på det efteråt om han blivit biten av ett rådjur?

Förmodligen blev han sparkad till döds.

Vi åkte direkt till veterinären med honom (Västra Djursjukhuset) men där kunde de bara fastställa att han var död. Man obducerar tydligen inte frysta djur.

Tomt är det utan vår bästa, goaste, snällaste, roligaste, busigaste och mest underbara lilla älsklingskille Mållgan. Han var en sån fröjd att ha till bästa vän:) ÄLSKAR FÖR EVIGT!

Sitter ensam här på jobbet och skriver detta. Tur för tårarna rinner.....

Vår dator dog igår också.....

Vilken dunderskön helg vi haft! Och till råga på allt har våren verkligen kommit nu både syns och känns det. En massa blommor har slått ut, knoppar börjat bli gröna och temperaturen är riktigt skön.

Igår började vi allihop dagen med att gå upp till Långvattnet en sväng. För att komma upp dit från vårt håll (Björkekärr/Härlanda) måste man gå upp för "1000! trappsteg. Väl där finns det en sjö, mitt där uppe liksom:)

Vi traskade vidare till en del av Delsjön och käkade frukost. Mums! Och såå mysigt:) Tänk och ha sjötomt:)

Idag skulle alla utom Alfons ta milen för första gången. Doggisarna var lösa som vanligt, det brukar gå bra. Var länge sen Laban rusade efter en löpare nu. Så länge sen så jag inte minns när han gjorde det sist. Träning ger banne mig resultat.

Mållgan däremot har inte riktigt förstått att tar man sig friheter och springa efter vilt/spår så ska man komma tillbaka. Det gjorde lillherrn inte idag kan jag säga. Andra gången detta händer. Han var borta i säkert nära en timme!! Jag och M hann tänka mkt kan jag säga innan Mållgan till slut dök upp. Han bara stod rat upp och ned på vägen och tittade mot oss. Verkade lite skraj, vek undan och såg allmänt obekväm ut. Jaja det lossnade hur som helst och vi fortsatte på 8:an.

Puh va det tar och gå så långa rundor, blir skittrött. HUndarna också men det är ju bara bra hehe. Jag fick ta mig en siesta innan jag och Ericca skulle ut och spåra. Blidde bara Alfons idag och han klarade de två personspåren sådär bra. Men det var ju ngt år sen han snuffa runt sist så en bra premiär var det ändå.

Efter spårandet tog jag singelrundor med de andra busarna. Och det är såå skönt och givande och bara fokusera på en hund. Får massor tillbaka! Mållgan var såå duktig, gick snällt bredvid och hade regelbunden ögonkontakt med matte. Vi knallade ner till Härlanda tjärn och satte oss och spanade på folk.

Mållgan är en riktigt uppmärksam liten herre, som gärna går fint bredvid matte och tar ofta ögonkontakt med matte:)

Efter denna härliga singelrunda med Mågge var det Labans tur. Han blev lite ledsen när vi gick utan honom btw. Så singelrundor måste vi verkligen träna på oftare!

Laban har lite bråttom ute så han måste jag jobba mer med, fortfarande. Men han har blivit såå mkt bättre och lyssnar riktigt bra på när jag stannar och väntar ut honom - vi går när han tar ögonkontakt. Funkar bra.

Imorrn bär det av till Sunne för mig, blir borta hela veckan. Känns lite konstigt att vara iväg med bara mig sjäv sådär. Men jag ser verkligen fram emot kursen jag ska få gå genom jobbet. Finslipa lite;)

Vi hörs;)

Killarna har redan börjat siesta, så snart ska jag också lägga mig och viiila lite innan M kommer hem. Håller på och installerar min nya iphone 4. Äntligen. 3:an ska mumsan få. Hon sa just i tfn att hon skulle kunna åka hit nu typ och hämta hem den:) Det är en bit det;)

Idag har det gått i ett. Jobb 7-10. Jag lämnade killarna hos hundvakten, jobbade, åkte och hämtade dem, gick från Munkebäck till Östra sjukhuset där vi tog en buss ner till  Arken i Sävedalen. Mållgan hade tid för kloklipp där. Vi var tidiga och kloklipperska nr 2 var sen. Slutade med att kloklipperska 1 klippte klorna helt själv. Fyyy faan va imponerande det vaaar! Tidigare har de varit två på honom. Men det var på ett annat ställe. Så hit går vi fler ggr. När vi väntar på att Mållgan ska bli klar kommer det in en söt röd/svart dpkille. Munhugg uppstod genast, men de lugnade sig efter hälsningsritual:)

Nä go natt kl är ju redan 14,53 hehe......imorrn är jag inbeordrad 7-14. Feta pengar:) Känns ok, jag är ledig två helger till efter denna.

Shiiiit va länge sen det var jag skrev ngt här då. Folk kan ju tro att vi emigrerat till Thailand eller ngt;)

Men det har vi inte gjort....ännu. Vi knegar kvar här i gamla Gbg. Men det är ok det också:)

Vi kom hem från Thailand 11:e mars, mitt i natten. Men snön syntes ändå, det som var kvar. Vilket var rätt mkt mer än vad jag hade hoppats på.

Men nuuu nu är det så gott som borta, iaf i vårt område här i Björkekärr. Stackarna i Örebro har en del kvar. Säkert på fler håll än så också. Usch och fy för snö. Räcker med snö en månad tycker jag om det nu måste komma.

Ja ja när vi var iväg så var killarna hos vääärldens bästa Johanna och Andreas. Allt gick jättebra. Jag är grymt imponerad av Johanna som fixar så mkt trots bebis i magen som ska titta ut i maj:) TACK TACK TACK SNÄLLA NI:)

Och tack för alla andra gånger ni ställt upp och hjälpt oss när det kört ihop sig. Och det gjorde det ju rejält när vi kom hem från Thailand då vi fick veta att en av våra andra favvomänniskor inte längre kunde hjälpa oss med killarna. PANIIIK!

Men, det löste sig det med:) Jag annonserade och fick många svar och nu har de börjat vara hos en supersnäll tjej som bor  i Kålltorp. Hon bor i en liten lgh med tillgång till uteplats. Igår var första intropasset och det gick jättebra. Hon själv har en Italiens vinthund. Funkar jättebra med dem alla 4:)

Hon kommer även börja passa två Whippetbröder. Sen har hon en Rottweiler/Schäfer en gång i veckan. Så det är ett litet minihunddagis. Men det är bra träning för våra gossar:)

Enorm lättnad är det iaf att ha det ordnat för killarna när vi jobbar. Trots att vi bara lämnar halvdagar så betyder det enormt mkt för oss nu när vi inte lämnar killarna ngt alls ensamma.

1/4 kommer hundpsykologen hem till oss och då lär vi få tydliga riktlinjer att träna efter som passar just vår situation.

Fram till dess fortsätter vi träna på att begränsa utrymmet här i lgh. Killarna i ett rum, bakom kompostgrind och vi i annat rum. Korta korta stunder. Verkligen basic. Men men nu ska vi ta det lugnt så det blir bra ngn gång.

Den 24/4 börjar Mållgans rallylydnad genom Göteborgs BRK. Ska bli såå spännande! Vet att man kan tävla i detta så det är kanske ngt vi hoppas på också:) Svårt och få till det med träning efter kursen tänker jag.

Laban står som reserv till tävlingslydnad - tävlingsgrupp fortfarande. Men lydnad är ju lätt och träna själv så det ska vi köra igång med mer.

Våren inspirerar verligen mig - jag har otroligt bra med energi. Vaknar pigoch utvilad varje dag. Ofta går jag upp när M går upp vid 06.

Då brukar jag och killarna ta en skogspromenad i lugn och ro. Sen njuter vi av frukost hemma sen. Så himla skönt med lugna förmiddagar.

När vi var i Thailand var det en restaurandägare som hade en röd/svart dp kille vid namn Leo som vi ofta hälsade på.

De hade köpt honom i Phuket för 3000 Bath, ca 750 skr.

Vi såg en del renrasiga hundar men de flesta var blandisar, stöpta i samma modell. Fria själar som vandrade från hus till hus. Munkarna tog tydligen hand om hundar också. Så många hundar häckade vid tempel.

Ofta när vi gick vid stranden fick vi sällskap av en hund. En morgon, men bara en, så gav jag en hund vatten. Jag tänkte att det nog inte är så bra och ge dem ngt över huvudtaget för vad händer när man åker hem?

Jag frågade flera thailändare iaf om hundarna,typ får de mat....och folk matar dem. Såg ingen vara taskig mot dem.

Var t o m in till en veterinärklinik och frågade en person där men hans engelska var inte så lättförståelig så där blev jag inte så klokare.

Han hade själv tagit hand om en liten Bichon historia. Den hade superlånga klor men det lät jag bli och kommentera....hmm.....

Ja ja jag tog iaf ett par bilder på söta Leo....looky looky.

Imorse kom Chico hit och killarna blev såå glada att träffa honom. Var ju bara senast igår dem sågs:)

Snabbt stack vi ut på vår 8 km:are:) Solen skiner och himlen är blå. Underbart! En känsla av Thailand minus kylan:)

Hundarna var lösa nästan heeela tiden och mötte både stavgångare, löpare och gångare utan problem.

Det hände en tråkig sakt när vi var ute. Alla var lösa utom Alfons just vid det här stället. Vi var ouppmärksamma på skidåkaren som kom farandes bakom oss och Alfons  fick lust och valla fånen. Detta gillade inte skidåkaren, visar det genom att försöka slå Alfons med sina stavar!!! Vad i helvete göööör du skriker jag.?????????????????? Husse går också igång och vi har ett verbalt bråk. Han kallar oss för idioter. Jag menar på att han kunde forsatt glida istället för att bli hotfull. Han tyckte hundar skulle vara kopplade. Det har han såklart en viss poäng i men nu var alla utom den minsta kopplad varför inte bara stanna en sekund.  Alfons får sina tokryck ibland men han är absolut inte farlig för allmänheten. Han bits inte eller ngt sådant. Han skäller bara.

Ja ja ja synd att det hände och att det blev en del tjoande där, för hundarna skulle menar jag.

Om fem dagar flyger vi och blir borta i två veckor ca. Helt otroligt underbart ska det bli! Känns nästan overkligt att vi ska dit. Vaknar väll till när jag får en värmebölja i nyllet:)

Laban har slickat sig en del på en tass den här morgonen. Mållgan har studerat honom, luktat lite extra på honom och förföljt honom. Försökt få igång honom.

Jag filmade dem när dem precis hade hoppat upp i vår säng. Som typ aldrig är bäddad men idag så:) Så då kan man ju filma:)

Looky looky

Det är något skumt med Mållgan. Igår var vi in till stan och fick Mållgans klor klippta. Detta är inget nytt utan vi har gjort det i några månader nu då han bara över en natt blev helvild om man tog honom på tassarna i princip. Innan kunde jag klippa hans klor när han sov. Såå jag har låtit ngn annan hjälpa mig med detta. Det har varit samma person hela tiden och även igår.

Mållgan har protesterat varje gång. Han har även fått en munkorg.

Igår satt jag och såg hur dessa två personer klippte Mållgan. Märkte inget speciellt förutom att Mållgan lät lite speciellt då hehe. Men det såg inte som det hände ngt.

När vi väl kommer hem och jag ska klappa honom så skriker han till. Detta händer flera ggr utan att jag klappar honom. Jag undersöker honom, i munnen, alla hans tassar och klämmer lite på honom. Såg ingenting. Under hela kvällen skriker han till då och då. Precis som att han har ont någonstans? Han äter med god aptit när vi matar honom, inte annars. Att vi började mata honom beror på att han skrek till varje gång han skulle böja sig ner mot skålen.

Inatt skrek han också till när någon av oss rörde oss och kom emot honom.

Jag tror att han är öm i en klo. Jag har studerat varje tass och alla klor och det enda jag sett som skulle kunna vara ngt är klon längre upp mot på benet på ena tassen/benet. Den ser liite flisig ut, hel men som att en liten del sticker ut. Men nääääe nu när jag tog lite på den så reagerade han ingenting. Han reagerade däremot när jag klappade honom på halsen. Undrar om han har stäckt sig?

Lyfter man honom skriker han också till.....hmmm.....

Igår fick ju "hållaren" hålla Mållgan då och jag såg att hon höll honom i halsbandet. I hans vilda protester kanske han vred sig så att det nu gör ont?

Ute är han som vanligt. Men inne kan han bli stående eller sittande i samma position en låång stund. Igår satt han nästan och sov. Han är väll rädd för att röra sig då det verkar göra ont. Sen skakar han också. Stackarn. 

Äsch man kan bara spekulera i vad det kan bero på. Vi får avvakta lite nu.

Får se om vi går tillbaka till kloklipperskan eller försöker hitta ngn närmare. Hon ska ända flytta i maj.

Annars går det sakta men säkert positivt framåt med ensamträningen. Killarna är jätteduktiga, märk Laban och Mållgan:)

För en stund sen satt jag ensam i vardagsrummet och killarna var i köket/sovrummet. Tysta. Sist jag provade detta var det Mållgan som pep till två ggr men gick sen och la sig. Laban brukar inte bry sig men han kan gå fram till kompostgallret och titta lite men sen gå och lägga sig. Precis det beteendet jag vill ha när jag går på riktigt:)

Ibland går vi ut genom ytterdörren också med ytterkläder på + låser dörren. Väntar några sekunder. Det har alltid varit tyst då. Inte konstigt för dem känner säkert och hör att man är kvar dvs inte klampar ner för trappen.

Men längre fram ska vi bygga på genom att gå längre och längre ner och vara borta längre stunder - typ någon till några minuter. När det går bra kan vi gå ut genom ytterdörren i farstun.

Snart åker vi ju till Thailand, inte alla vi utan jag och husse m.fl tvåbenta. Så vi kör på som vi gör till den 23/2 och fortsätter på samma sätt när vi kommer hem.

Den 18/3 får vi besök av en hundpsykolog som ska hjälpa oss.

Får se hur hon tycker vi ska ensamträna. Man har så många olika teorier i skallen så det är en enda röra:) Men jag tror inte vi gör fel nu genom att träna som vi gör. Ringde för ca två veckor sedan och frågade hundpsykologen om en hund med separationsångest får mindre ångest om man vänjer den vid att börja sova ensam, alltså inte i sängen med matte/husse. Men det spelade ingen roll alls menade hon på. Jag fick nämligen för mig detta och natten innan jag ringde hundpsykologen provade vi detta och det gick ok. Mållgan vankade upp ett par ggr och pep men somnade om igen. Laban försökte också hoppa upp ett par ggr men somnade även han om. Skulle ju ringt innan vi provade men men. Nu sover dem som vanligt hos oss:) Mysigt värre:)

En sak till som är lite ny är att det är knäpptyst här hemma oftast när vi ensamtränar. Jag vill att de ska höra husets alla ljud och vara lugna ändå. Det funkar jättebra. Visst ibland reagerar dem genom att lystra till och ev springa till dörren men när jag säger att det räcker så slutar dem och går därifrån.

Skällandet har minskat massor, både inne och ute.

Jag har även börjat med en ny "möta hund regi". Jag är i princip tyst, säger bra och berömmer när de tar kontakt men fyar inget alls när de skäller, om de skäller. Detta har jag gjort nu ett par dagar och jag har märkt skillnad.

Laban framförallt verkar ha förstått att om han fokuserar på mig så blir det gooottt:) Mållgan dröjjer det lite längre med men han har börjat härma storebror:) Funkar bra med Alfons också. Han kan ofta vara värst och stissa upp de andra två men han börjar också tappa 5-öringen:) Det är så häftigt att se hur små enkla medel kan påverkar hundar så mkt. Det går att lära om gamla hundar:) Laban är fenomenal på att skvallerträna det mesta och jag har märkt att Mållgan härmar, ofta tar Mållgan egna initiativ också:)

Vi fortsätter med den här typen av träning. Grundar successivt fram en grundtrygghet hoppas jag.

Tog ett par bilder igår och idag på gossarna.....