Idag snurrade Laban för första gången:) (Ligger på rygg och vänder/snurrar sig om så han kommer runt på andra sidan).

Så duktig så......nu spjärnar han inte emot längre.

Tack vare klickern - vår  bäste vän:)gick det.

Alfons jobbar fortfarande mot tyngdlagen, men kommer nog snart runt:)

Just för tillfället ligger båda här i soffan med mig. En på var sida och sover sött.

Laban och jag har gjort stan med Annelie. 5 timmar klämde vi och OJ vad fint det gick. Vi hälsade bl.a på i The Pet Shop som hade rea på hela sortimentet pga nedstängning. Vi hade hela butiken för oss själv. Tjejen som har affären gav Laban en massa uppmärksamhet och han gillade henne skarpt. Men inte allt matte drog på honom. Jag köpte ett halsband/scarf i svart skinn hehe. Tuff kille ska ha tuff utstyrsel:)

Alfons fick ett väldigt väldoftande spraybalsam till sin lätttovade päls.

Redan invigd och mums vad han luktar hihi.

Hela stadvistelsen gick hur bra som helst. Vi mötte hundar, ungar på skateboard och folk*folk i ständig ström och Laban var hur cool som helst. Inte ett ljud. Bara en aning ivrig och dragig tyvärr. Men det är ju också ngt vi jobbar på......

Men Laban är faktiskt nästan en helt annan hund när han är ensam utan Alfons. Mycket lugnare och tystare = lugn och tyst definitivt. Det är något med vår lille vän Alfons. Men hur lugn kan man bli om man nästan blivit uppäten av en rottweiler/schäfer tror ni?;)

Men mkt hänger på hur snabb jag är i olika situationer. Är jag före dem att upptäcka andra hundar t.ex så går det oftast bra. D.v.s då är de tysta och vi kan gå förbi utan att höras till Kina.

Laban har haft en period, inte lång, då han varit lite småjobbig med att bli lämnad och att han reagerar på folk som ser knepiga ut i hans värld:) Trodde det värsta var på väg att hända med honom. Som matte är man nog lite på sin vakt när det gäller hundbeteende i olika situationer. Och Laban har aldrig varit en cool hund i alla lägen. Det har varit en del han reagerat på ända sen han var valp. Detta har sakta men säkert blivit bättre, men inte helt och hållet bra. När han då plötsligt börjar reagera på sådant han inte reagerat emot tidigare eller på väldigt länge undrar man ju om fan flygit i honom:) Men, det är två års strecket som pockar på. Han är helt enkelt i en spökålder....igen hehe.

Så träningen fortsätter med nya friska tag igen. Går inte att lägga ner träningen med en dvärgpinscher som min heller för den delen. Den måste ökas på anser jag när hunden börjar flippa ut på saker jag som matten vill att min hund inte ska flippa ut på.

Så nu har jag lovat mig själv att Laban nästan alltid ska följa med mig in till stan, så ofta det bara går iaf.

Gonatt...nu ska jag nana lite innan Håkan Hellström ikväll:)

Älskar mina hundar hörrni:)