Iaf för vår lille "Prins Charles"! Stackarn!

I fredag klämde matte hans klor i bildörren och idag blev han getinstucken i ena baktassen. Och som han skrek! Och som vi blev rädda, jag och husse. Usch. Mållgan skrek, blev loj och ville inte röra sig. Jag bar honom hemåt. Vi satte oss på en bänk efter halva vägen och Mållgan var fortfarande lika lugn och ynklig. Tyst dock. Hmmm.....vi såg inget på honom heller, ingen svullnad. Direkt efter olyckan försökte Mållgan föra sin ena baktass mot sin mun.

Väl hemma ringer vi Västra Djursjukhuset och berättar och under samtalet undersöker vi Mållgan mer och vet ni vad vi hittade?? En äcklig getinggadd!!! Fyyy! Men det var skönt och få bekräftat att det verkligen var ett getinstick och inget ormbett!!! Puh! Då lugnade vi oss lite. Under samtalet svullnade även tassen upp lite. Nu ska vi bara vara vaksamma på att tassen inte svullnar mer (vilket den inte gjort nu på en timme) och att han fortsätter vara slö.

Mållgan har legat sen vi kom hem, storsovit men vaknat och tittat runt.

Just nu är husse och Laban ute på powerwalk, matte fick stanna hemma. Hade tänkt åka och gyma + cykla hem cykeln som står inne i stan. Men Mållgan är 100 ggr viktigare än min fåfänga:) Får låna Mickes cykel till jobbet sen.

Dagen började ändå väldigt bra, vi hoppade upp när alarmet körde igång vid 8. Vi skulle ut och spåra bestämde vi igår. Så det gjorde vi, alla tre gossar har spårat idag och det gick jättebra. Iaf med själva spårandet, Laban stressar upp sig massor och ylar och tjoar som en vilde när han förstår vad som är i görningen. Är det vanligt? Laban fick gå två spår. Alla fick varsin köttbulle i slutmålet. Skönt att vi kom iväg idag. Jag funderar på att spåra kanske 2 dagar i veckan nu i början här så man kommer igång ordentligt. Sen kanske man kan dra ut på det lite mer. Men Laban är sååå taggad. Alfons tycker också det är kul men han är ju lugnet själv. Mållgan är riktigt duktig han. Skitkul och se att även han fixar det! Alla nosar klarar detta:)

Nä nu ska jag titta till min lille gullkille.....

I fredags cyklade jag och husse till spårkursteorin som Kålltorps Hundar höll i. Vi var fem stycken anmälda.

Bara teorin peppade mig ännu mer att nu äntligen komma igång med spårandet.

Jag hängde med en spontan viltspårsträff för lääänge sen. Laban var duktig men jag fick intrycket att han inte blev så särskilt förtjust i den (äckliga rådjursklöven) som hängde vid målslutet, ville inte kampa eller ens ta i den med munnen (förstår honom precis).

Kursledarna sa vid flera tillfällen att själva spåret är tillräckligt belönande för de flesta hundar, så slutmålet är inte det viktiga för hunden. Många hundar vill ju fortsätta EFTER att de funnit slutmålet, men det förstår de ju inte alltid. Inte de ovan spårhundarna som jag har förstått, så då vill de fortsätta framåt igen:)

I lördags mellan 10-15.30 var vi ute i skogen vid Delsjön och Bertilssons Stuga. Vi la tre olika typer av spår i olika terräng. Första spåret gick en av kurshållarna, lite korv i en burk vid målslutet. Laban tog spåret perfekt, höll upp nosen litegrann (fusk) men höll sig till spåret och hittade målslutet och belöningen. Så himla roligt och se tycker jag. Klart peppande. Sen gick det bara bättre och bättre! Så jäkla duktig:)

Andra spåret var ett godisspår, tätt placerade steg och godis i varje fotspår, detta för och få ner nosen och få hunden att söka mer noggrannt.

Matte gjorde inte rätt på första spåret (hade inte fått tillräckligt med info) så jag lät Laban sköta tempot, dvs han missade flera godisar.

Man ska tydligen hålla tillbaka hunden och spana framåt själv, tyst, inte titta på hunden utan framåt, gå framåt när hunden hunden har nosen nere i backen och stanna när hunden har nosen uppe. Detta funkade perfekt gången efter - fick lägga ett nytt.

Tredje spåret var ett längre spår på ca 100 m med vinklar - detta gick också superbra. Förutom att Laban har en tendens att slänga upp nosen hans ibland.

Så det är ngt att jobba vidare på. Ca en gång i veckan ska vi ge oss ut och spåra tänkte jag. Det är tydligen lagom då det tar så mkt hundens mentala kraft och även fysik. Perfekt och lätt!

Vi märkte en stor skillnad redan på plats. Laban blev lugnare och lugnare. Vi cyklade dessutom till Bertillssons Stuga, vilket i tid tog ca 30 minuter. Mållgan hängde också med igår. Han fick sitta i cykelkorgen för andra gången i sitt liv. Tjoade en del men la sig efter ett tag....en kort stund. Han ville se vart Laban tog vägen. Laban springer lös duktig som han är, han vill ha koll på oss:)

Det var lite synd om Laban när vi skulle hem tyckte jag, för han var så himla trött. Båda killarna sov mkt hela kvällen igår. Märker även ett annat lugn idag, så jag tror det tog banne mig:)

Även Mållgan fick gå ett kort spår på ca 20 m. Han klarade det galant och fick sig en kycklingvinge som belöning:) Hans allra första spår, så jäkla duktig:) Det var bara början kan jag säga.

Alfons fick också gå ett litet spår när vi kom hem. He likes.

Hej hopp

Mållgan växer hej villt och ser nästa lika stor ut som Alfons på denna bild:)

Betyder ibland örontvätt:)

Täcket över efter morgontvätt:)

Är han duktig eller är han duktig? Mållgan fick sin spruta igår som om han gjort det 100 ggr förr. Impressive:)

Jag hittade slutligen en veterinärklinik väldigt nära vårt hem. Bra och slippa ta sig allt för långt när man ska iväg.

Alfons gillar inte alls veterinärkliniker, han blir riktigt låg och svansen släpar. Han har ju inte bara haft tur i sitt lilla liv så det är inte så konstigt.

Mållgan lämnade en väldigt, eller två väldigt personliga avskedspresenter på kliniken igår, en kisspöl och två korvar hahaha. Tja, man taget vad man haver:)