Idag var jag och killarna ute och kutade i skogen. Det gick skitbra! Vad trodde jag då? Tja, att Alfons inte skulle klara det! Men tji fick jag:)

Det hela började med att jag här om dagen sprang på en tjej med två chihuahuor som brukade hänga med matte och husse ut i spåret. 5 km brukade de springa!!! VA? Klarar din lilla det? Jajamensan sa tjejen. Hennes minsta var ännu mindre än Alfons....och dessutom lite tjock för tillfället. Ja, kan hennes två små så ska väll min lilla fjärt klara av det.

Laban har varit med ut några gånger tidigare och det har gått jättebra. Idag gick det superduperbra med båda som sagt.

Sista tiden har varit lite stormig och orolig med två hundar som gör utfall och skäller. Laban har även naffsat människor vid tre tillfällen!! Shit, shit! Måste ta tag i detta, men hur har jag tänkt!

Jag har använt mig mycket av klicker och godis i samband med hundmöten men det funkar inte optimalt. Ibland hinner de bli blockerade och då skiter de fullkomligt i om jag klickar och slänger godis framför dem. Godis som annars är sååå gott! Näääe, jag måste ta till en annan metod. Men vilken?

Igår ringde jag Labans uppfödare Anna-Karin och pratade av mig en hel del. Och hon lyssnade såå tålmodigt och kom med väldigt bra tips på hur jag kan träna killarna i olika situationer. Hon sporrade mig enormt och idag vaknade jag med en helt ny känsla, kraft och lust att vilja sätta igång.

Så därför blev det en löprunda i det underbara vädret dessutom:) Ganska snart på vår tur mötte vi en stor svart labrador - snäll som alla andra - vi stannade och bara observerade - killarna var tysta och väldigt vaksamma - sen börjar Alfons skälla - jag ryter till och han slutar - vi går närmare - stannar - observerar den andra hunden - jag berömmer killarna för deras lugn - sen börjar Alfons skälla till och då nyper jag tag i hans nackskinn och det gillade han ju inte så han naffsade efter mig men då ryter jag till - lugn - Laban skällde till en gång - jag ryter till - tvärtyst! Sen går vi och de är superalerta och fokuserade på mig.......:)Ett litet första framsteg. Är dock medveten om att det ska till en hel del träning till men jag är peppad. Märker att det funkar bra mkt bättre med min röst och att ett lite nyp i nacken får dem att fatta bättre vad jag vill i stundens hetta.

Bla, bla nu är killarna tvärtrötta och sover gott:)

Vi mötte ju både stavgångare, joggare och andra hundar och visst, Laban är inte jätteförtjust i joggare som kommer kutande rakt mot honom men han kommer nog strunta i dem en vacker dag är jag helt övertygad om. Vi kunde t o m springa mot andra hundar utan att mina killar bjäffade:) Underbaaaara! Vi stannade till på hundrastgården vid Frölunda Torg där de fick leka loss med en liten tuff dvärgpudeltjej. Sen sprang vi hem:)